. 11.O5. o9

maj 11th, 2009

Förlåt men jag är väldigt öppen o ärlig i denna blogg.
Truth hurts sometimes, and you are about to get hurt..

Vilken lång dag det blev. =/ Tänkte gå in i sovrummet o försöka komma på vad jag ska göra med de rummet. Jag har nya möbler i kartonger, matchande inredning o textiler. Jag älskar allt vad som har med inredning att göra!, såå varför är jag inte motiverad? Jag vill gärna skylla på soffan jag har där. Den matchar inte. Vi skyller på den tills vi vet bättre.

På tal om att veta bättre så gör jag det nu. Jag hatar inte henne, jag vill henne inget ont. Men jag vet bara hur jag är hennes bästa vän o jag vet hur jag inte är hennes vän, sen innan hon kom in i bilden. Men jag vet inte hur jag ska vara något däremellan..

Visst har vi alla svårt för att släppa gamla goa ex. Men heeeelt seriöst? Hur skulle jag som då var hennes bästa vän bara sitta brevid o inte bli arg på henne när hon gång på gång ljög mig rakt upp i ansiktet om att hon brötit kontakten med ett visst ex som behandla henne som luft när hon inte hade det? O de gånger han inte behandla henne som luft så va de som en slampa, att ge henne smeknamnet ”hora” på sitt språk utan att hon fatta bättre var inte hennes fel. Hon fick reda på va de betydde när jag sa hora på de språket o hon sa ”A det kalla HAN mig, som smeknamn” o log. Hur kunde jag inte bli arg? Att han stötte på mig när han visste att hon hade känslor för honom va inte heller snällt. Att hälsa mig komplimanger om min röv via henne visade bara hur lite respekt han har för henne. Typ, inget alls.. 

Hur skulle jag, som en bra vän ha agerat? Jag bad henne ta bort honom från hennes liv o med de sluta såra henne. För att jag som bästa vän ville henne de bästa, o jag ville att han skulle antingen respektera henne eller iaf sluta få chansen till att dissrespektera henne.. (Han har gjort mkt mer än de där, o värre men ja vågar inte skriva de här för att om hon/han kanske hamna på min blogg inte ska fatta att de handlar om dom) Hon bestämde sig för att låta honom var en del av hennes liv, men då bad jag henne inte nämna honom o inte heller hur han såra henne. För efter allt han gjort så orkade jag bara inte sitta o lyssna på mer när hon ändå tänkt låta de va ok för honom att göra så, om o om igen..  Hur skulle jag som vän agerat?Annorlunda? Precis som jag gjorde? Hur gör jag denna gång?

O tillbaka till de med att hon numera är en exbästa vän. En exvän. Inte ens längre en bekant. Jag försökte lägga vår ”vi har bett varann dra åt helvete”-relatiton på en ”vi är bekanta o kan nästan vara vänner. iaf på Fcb” Men de gick inte de heller.. 

Borde jag ha blivit så besviken som jag blev? Borde jag blivit så arg? Hur skulle jag annars ha reagerat? O agerat? Borde jag gjort de till vad de blev? var det ens jag som gjorde de till vad de blev eller var det hon? Hon har tidigare lagt en annan vän på hyllan, till o från. O tagit fram vännen när de passat henne, o de verkar denna vän tycka e ok, för denna vän lät de hända flera gånger. Så de kanske fick henne att tro att sånt e ok, o att de kanske skulle va lika ok för mig? Hon kanske inte visste att de skulle såra mig så djupt? Ville hon mig illa eller blev de fel? Ville hon de som hände, eller gick de överstyr? Vad vet jag om vad hon visste eller ville med de hon gjorde.

Att våra gemensamma vänner tyckte att jag gjorde rätt o att hon får stå sitt kast själv hjälper inte mig just nu direkt. Jag brukar inte tänka på detta direkt. Men idag gör jag det, av den enkla anledningen att jag hamnade på min förra blogg som jag bytte ifrån när jag o hon skaffade en gemensam.

Alla bra minnen, alla goa skratt o alla roliga äventyr är numera bara en påminnelse av ett svek. Hur kommer jag över de egentligen? Hur kan jag, bara sluta tänka på hennes svek när jag kommer i sånna situtationer där jag kommer o tänka på henne?.

O viktigast av allt, hur ska jag kunna lita på en vän, som är hennes bästa vän? Hon hamnar i kläm. Hon kan inte bjuda båda på sina fester, o hon kan inte heller dra med henne till mina/mina vänners fester. Det gör lite ont när mina vänner säger att denna vän påminner mkt om min exvän, att dom känner att hon nog är lika oärlig i frågor o att hon inte står för vad hon tycker o tänker. Eller om hon nu gör de, så talar hon inte sannigen för oss. Att sitta o säga till mig att hon inte betyder ett smack men sen tillbringa helgen med henne känns lite oärligt.

Att snacka illa om henne för att sen umgås med henne gör att jag tar ett eller två steg tillbaka. Gör hon samma sak till henne om mig? Jag vet inte? O jag vet om att de aldrig är jag som drar upp nått skitsnack om henne. De jag kan ha sagt nån gång är ”Hur e de med henne? vad gör hon nu? Jasså? Är de bra då? Va bra..” o kanske nån gång ”Ja, det förvånar väll inte mig direkt” Jag tycker om min vän, jag hade älskat att utvecka vår vänskap djupare, men jag kan inte. Jag har kanske inte gett denna vän en ärlig chans? Kanske inte? Jag är bara lite trött på o ge folk chanser dom sabbar för att sen stå där ensam o se mig omkring o höra alla säga att dom såg de komma, att jag varit den enda som varit blind för de hela.

Jag är trött på brudar o deras ”Detta skulle jag egentligen inte säga MEN”, ”Hon sa att han sa att hon sagt att du..” (ONÖDIGT att jag ska gå runt o tro att min exbästavän snackar illa om mig till alla när hon vet att de inte är sant! ) o de jag mest av allt är trött på,

är att hon tror att hon måste prata illa om sin vän för att vinna mitt förtroende.. She´s so wrong..

För långt, för djupt o nu avslutas det.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu