Do or don´t,
should or shoulden´t ?
Vilket kommer de bli? Jag behöver nog rensa tankarna. En massa frågor och inga svar. Så mycker tvekan o en enorm längtan. Drömmen om ett steg fram, oron för två steg bak. Jag behöver komma bort, o jag är lite rädd för de. För oftast när jag behöver komma bort så gör jag det, på ett eller annat sätt. Fysiskt eller psykiskt.
Flera månader har gått. Min ork till att fortsätta med denna medicin börjar rinna ut. Jag tror inte jag kommer orka med de länge till. Visst blev de mkt bättre när jag bytte nålen från magen till ryggen. Det gör mindre ont, helt klart. Jag kan sitta upp utan att de för ont. Men inte luta mig mot något. Eller luta ryggen mot soffan. O visst är jag glad över att ha så mkt smärtstillande medel. Dom hjälper verkligen mot smärta. Men biverklingarna börjar ta över.
Om jag ska vara ärlig så känner jag mig som en testkanin. Mer än någonsin. Jag vet inte om de har o göra med att läkarna ber mig ringa varje gång nått händer. Anteckna allt. Eller om det är för att dom ringer ofta för att se hur de går å svarar ”de är intressant. Testat de? O de? O de? ” Men de är kanske de jag skulle räknat med när jag ställde upp på de. Som 3dje första i sve? Jag vet inte. Hade jag verkligen tänkt igenom de? Över huvudtaget?
Nu är de över en månad sen vi bytte plats på nålen. Men min mage är fortfarande svullen. Ser ut att vara gravid i nån av de första månaderna. Irriternde.. O självklart blev svaret på denna oro ”Intressant, avaka o se vad som händer när du gör olika grejer. När du går. om du äter mindre osv”
Väga o överväga.