No.. It not right.
Idag har det varit den tråkigaste dagen på länge. Då jag vaknade upp till en meters hög av post. Kanske inte en meters, men när det är räkningar så känns det faktiskt som de. Efter att alla räkningarna är betalda, tackar jag gud för att han lyckats få mig så sparsam desse senaste månaderna.
Sen så sitter jag och tänker på hur man förändras med åren. Ja, iaf jag. efter mycket man gått igenom så blir man en annan människa. En ny människa? Så de borde väl gå emot det där ”En människa kan aldrig förändras” Men det verkar som det. Just idag iaf. Just denna minut.
Jag har kommit på mig själv i min egen värld sådär 100 ggr idag. O säkert en miljon gånger förra veckan. Det är så mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Vissa grejer vill jag bara lägga på hyllan. I sådär 15 år. Men det kan jag inte, sen finns det grejer jag borde ha på hyllan nu sen sådär 4 år tillbaka. Känns som att jag samlar på mig en massa. En massa onödigt skit. Jag samlar väl till ett nervöstsammanbrott? Enligt mina beräkningar borde det brista sisådär strax innan jul.
Jag känner en massa julmys. Juljuljul! På söndag ska Niso hit (Jo det ska du så håll käften) och då ska vi mysa på stan. Så kan hon se lilla Hässleholm lite julmysig. För det är väl den enda gång man kan kalla Hässleholm för mysig? O fan! Det blir Hanadis första jul i Hässleholm. Det ska också mysas!
Jag är något fruktansvärt glad över vad jag lyckats med på bara en månad. Helt seriöst. Tror ni, att man kan hata en massa när man har någon att dela hatet med? Eller jo, det har jag svaret på. JA. Men asså, jag menade mer att om denna person man delar en massa hat med försvinner, försvinner hatet? Kan man börja se tydligare när man står ensam? Jag tror faktiskt det.. De gör jag. Att man börjar se dagen, och inte gårdagen. Jag tror nog att det måste vara mitt största problem. Att jag alltid använder mina dagar till att ha ångest över gårdagen, istället för att leva dagen.
Och nu när jag hittat mitt fel, ska jag försöka göra det bättre.
O Ännu ett tack till gud för alla mina underbara syskon. Mina föräldrar, syskonbarn och svägerskor .Som alltid oavsett vad, ställer upp. Det är det absolut bästa i mitt liv, dom är det! Även om det ibland blir jobbigt när man ska oroa sig för alla och försöka hjälpa alla. Men där är en sak med Mroue man aldrig hinner glömma. Det löser sig, det gör det alltid för oss.. Smalla!
Ok, varför sitta hemma när man kan vara i göteborg idag? Bra fråga! Lite sent att åka? neej, aldrig för sent för en go middag i en mysig stad. Hörs! Puss
Alexandra. Får boka om. snart! Massa pussar!